Familjemys i Vadstena

I torsdags drog jag, mamma och alla syskon till Vadstena klosterhotell.

Jag vet inte när vi umgicks vi fem bara utan egna barn eller respektive.

Jag och syrran checkade in i vårt dubbelrum och brorsorna i sitt. Mamma fick ett mysigt enkelrum.

På kvällen hade vi bokat bord på Mobergs bistro. En liten liten bistro med en liten meny, som ändå gjorde det svårt att välja. Till slut valde jag ryggbiff men tänkte en stund ta kängurufilé!! Men fick inte bort den söta kängurun ur huvudet så nöjde mig med att sno en bit av mamma.

En så himla trevlig kväll där vi erkände massa saker vi gjort för mamma. Hon både skrattade och höll för öronen och sa ”jag visste det”!

 

Filosofin allt ska ut gjorde oss glada. Så glada att vi gick tillbaka med mamma till klosterhotellet och sen gick vi ut och tog två öl till.

Lika bra att passa på när vare sig respektive eller ungar är med.

Dagen efter möttes vi i gryningen (eller ja snarare vid åtta) och käkade frukost.

Sen gick vi på tur. In i Vadstena kyrka. Vi tände ljus och sjöng en serenad för mamma hon inte ville höra på haha

Vi syskon var helt klart barn på nytt. Så gött.

Vadstena är verkligen en jättemysig stad. Så många små affärer man kan fynda i och mysiga caféer med stora bakverk vi tryckte i oss.

Jag kommer definitivt åka tillbaka med barnen och visa kyrkan och fika. Bada kanske i sommar. Två timmar bort bara från Karlstad.

Lagom tripp. Som till Västerås för tusan.

Visste ni förresten att Vadstena har 1,5 miljon besökare på sommaren och nu bor det 5000 där.

Och åtta nunnor.

Mamma såg förresten en var ute och powerwalkade med stavar när vi kom.

Bara en sån grej..

 

En vecka med gips

Tiden går fort även när man har lite tråkigt och nu har en vecka gått med gipsad fot.

Olivia kämpar på och vi visar henne att hon kan göra allt ändå. Hon är ute och vi drar henne i pulka och hon leker.

Stundtals blir hon såklart less särskilt när hon vill ha strumpbyxor och vara uppklädd på kalas,  men hon är väldigt nöjd med de byxor jag sytt åt henne.

Vi fick kallelse till röntgen och den blev förlagd till vecka fyra med gips. Tyvärr.

Men kanske är det lika bra. Så de små tårna är läkta ordentligt.

Hon både hoppar på kryckor, på ett ben och kryper omkring här hemma.  Inget hindrar.

Vi tar heller inte Alvedon längre. Skönt när man kan slippa.

Nedräkning på whiteboardtavlan pågår. 7 dagar klart. 21 dagar kvar.

Börja sätt barnen i första hand

Vilket jobb i världen är viktigare än att ha sina barn hemma när de är sjuka?
Att välja att lämna in febriga barn på dagis eller skita i att det inte gått 48-72 timmar sedan sista spyan är så jäkla oansvarigt och oschysst mot både personalen på förskolan/skolan och mot alla andra barn och föräldrar.

Så mycket vi har vabbat det här året är helt ofattbart.

Inatt blev det dags igen. Olivia spydde två gånger. En gång i sängen, då hon inte har en chans att hinna hoppa iväg till toaletten och spy där och en gång efter duschen. Sen har det varit lugnt. Peppar peppar.

Tredje gången på fem veckor nu. Med bara magsjukan.

Det som gör mig så jäkla förbannad är att vi sköter oss. Vi lämnar inte in Petter på dagis när Olivia har spytt. Vi håller Olivia hemma när Petter kräks. Allt för att minimera smittorisk och försöka kväva magsjukan.

Men varför kan man inte få samma respekt från andra? Tänk om alla tänkte samma, inte släppte iväg syskon när kräksjukan härjar i familjen. Inte lämnar barn på dagis när man själv spyr hemma. Kanske inte besöka Leos Lekland, gå på bio eller åka till badhuset bara för att man själv och barnen har tråkigt hemma.

Vi vill oxå ha ett liv. Vi som ständigt blir smittade. Vi har oxå folk vi vill umgås med, vi vill också kunna röra oss ute och hitta på roliga saker.

Med alla dessa sjukdomar vi har haft den senaste tiden har barnen såklart sämre immunförsvar och suger åt sig baciller lite mer än vanligt.

Man ser ju barnen när de är hängiga, äter dåligt och inte orkar med en heldag på skolan eller förskolan. Det är ju inte personalens uppgift att ta hand om ett sjukt barn. Det är föräldrarnas. Sen att barn blir sjuka mitt på dagen är en annan sak, när man inte anat det överhuvudtaget.

Då är det bara att packa ihop på jobbet och dra, oavsett hur mycket man har att göra eller hur obekvämt det är för en del chefer att man vabbar. Skitsamma.

Har man skaffat barn är det väl upp till varje förälder att ta sitt ansvar för sitt barn. Det är inte skitkul att vabba. Absolut inte. Särskilt inte när man varit hemma så mycket som vi varit den senaste tiden.

Därför blir man jävligt less på att man får magsjukan för tredje gången på 5 veckor. Varför blir det så? Jag kan bara tänka mig att det är barn som är för tidigt ute eller har sjuka syskon och därför bär på bakterien och ger den till andra.

Någonstans måste detta få ett slut. Barnen måste sättas främst och inte arbetet. Det finns ingen som har ett så pass viktigt jobb och är så oumbärlig att man inte kan vara hemma. Jobbet är inte viktigare än sina egna barn.

Idag är jag så himla less. Jag är ledsen för vår egen skull, för barnens skull som verkligen VERKLIGEN inte vill vara hemma, som längtar till dagis och skolan, för vår ekonomis skull och för alla planer man får ställa in.

Jag känner mig gråtfärdig för att det aldrig tar slut. Att man inte hinner bygga upp ett immunförsvar innan skiten tar om igen. Jag blir ledsen för att för varje sjukdom vi får dröjer det längre tid innan barnen får träffa min mamma. Deras mormor. Allt är extra känsligt när hon är svårt sjuk.

Finns det rekommendationer att det ska vara 48 timmar efter man är frisk så är det ju av en anledning. Är det 72 timmar vid vinterkräksjukan så är det av en anledning.

Verkar barnet inte orka med en hel dag på förskolan/skolan i den takt och fart det är där, så ska de vara hemma. Det är inte schysst mot någon att lämna in ett barn för chansning.

Dessutom får man tänka på att personalen när de blir sjuka får en karensdag. Vi vabbar och får iallafall ersättning till cirka 80% från Försäkringskassan.

Blir chefer och medarbetare sura på jobbet för man är hemma med sjuka barn, kanske man ska se sig om efter ett annat jobb.

Ska det behövas en lag för att folk ska förstå ?

Så idag vabbar jag.

Igen.

Ingen mer förskola eller skola på resten av veckan.

Smekmånaden är över

Bröllopsresan till Leos lekland tog abrupt slut igår då Olivia skadade sig i foten.

Vi trodde inte det var så allvarligt igår då foten inte var svullen och hon inte hade så ont längre fram på kvällen.

Imorse när vi gick upp var foten blå under och rejält svullen.

Vi bestämde direkt att Andy skulle ta Olivia till doktorn.

Vårdcentralen hänvisade till centralsjukhuset och där befann de sig sedan fram till klockan var närmre fem.

Röntgen visade att två tåben var av, så därför blir det tre fyra veckors gips.

Men coola fantastiska Olivia som knappt klagar. Stolt över att hon får kryckor som hon övat på. Glad över att inte missa skolan. Coolt med gips.

Säger typ bara att det gör lite ont emellanåt i foten.

Min idol. Coolaste tjejen i gipsförpackning.

 

Bröllopsresa

De flesta sticker ju direkt på bröllopet. Ja på en resa alltså.

Eller dagen efter.

Vi gjorde samma sak idag.

Fast Andy blev lämnad hemma dock.

Å jag och barnen stack till Leos lekland för barnkalas.

Det var vår bröllopsresa det.

Budget.