Monky

Strax efter tio var vi på Filmstaden inne i stan och knep åt de bästa platserna längst bak i salong 8.

I veckan fick jag 4 biljetter till filmen Monky av en arbetskamrat. Postkodlotteriet bjöd på popcorn dricka o film.

Filmen var bra. Sorglig, rolig och tänkvärd.

Själva handlingen var väldigt kännbar då det handlade om cancer och livet efter detta.

Så visst grät jag både en och två gånger. Rätt bra också. Det blev så kännbart efter mamma. Men filmen var fin och bra.

Barnen gillade den då apan var söt och busig.

Nu sitter jag och försöker ladda för första träningen på nästan 4 månader.

Bara hoppas jag inte vaknar med halsont som jag gjort de senaste gångerna.

 

Lillasyster 35 år

9 december igår och min äldsta lillasyster fyllde 35 år.

Jag och barnen packade ihop oss, klädde upp oss och åkte dit.

Vi blev bjudna på tvårätters middag och syster är så fin att hon gör extra grejer åt barnen. För att de ska kunna vara med och äta. Inte alla som gör.

Märkligt att ha en lillasyster som är 35. Det betyder ju liksom att en annan är äldre. För alltid äldre.

Fina syster som blivit så stark på grund av allt vi gått igenom.

Som alltid ställer upp och är världens bästa att köpa presenter åt barnen.

Igår var det även sju månader sedan mamma gick vidare.

Jag tänkte inte så mycket på det. En vinst bara det. Olivia fick dessvärre ett bryt på vägen hem från stan förra helgen. Hon grät o grät i bilen och pratade om saker hon o mormor skulle ha gjort men aldrig hann med.

Sånt svider rätt bra i hjärtat flr det finns liksom inget man kan säga för att göra det bättre.

På tisdag blir snörpan 7 år. Så syster firade henne igår. Grymt snygga (coola) kläder fick hon. Man kan inte önska sig kläder av vem som helst… För man har inte samma smak, men syrran fixar det.

Vid nio drog vi hemåt och båda ungarna somnade i bilen.

Snart dags för Monky på Filmstaden och så lite julklappsinköp. 

 

Det kom ett mail

Det kom ett mail idag.

En journalist från en känd tidning hörde av sig och frågade om jag ville vara med i kommande reportage i deras tidning.

Nu ska jag hem och diskutera med Andy. Så får vi se om ni ser mig i en tidning nära er snart..

Första advent

Tanken var att åka på julmarknad på Alsters Herrgård idag,men när jag steg upp halv tio (!) tänkte jag bestämt att jag skiter i det.

Klockan 13 hade jag knappt fått tummen ur med att göra något. Förutom att skicka iväg gubbe på storhandling och Petter till skogs med vänner.

Så jag och Olivia drog igång pepparkaksbakning till julmusik. Efter att ha sett Hela Sverige bakar i onsdags tog jag med mig lite tips in i baket, vilket visade sig mycket välbehövligt.

Tre plåtar senare ansåg vi oss klara. Sista biten hamnade i munnen istället för att kavlas ut…. Det är tecknet på att man är klar.

Tanken var att vi skulle baka lussekatter men latmasken tog överhanden och det jag orkade med var att griljera en skinka.

Helgen blev kort denna helg då vi hade beordrad övertid på jobbet.

Väl hemma vid fyra slog det mig att det inte är många helger kvar till julafton. Och varje helg är uppbokad typ…

Fattar inte hur man ska hinna med allt fram till dess.

De julklappar vi köpt ligger inslänga i garderoben i hallen. Kommer inte ens in för att hämta en hammare, som jag behövde häromdagen.

Ren jäkla katastrof.

Och som om det inte vore nog så hämtade jag ut tre till paket idag. Madre Mia.

Och klara är vi inte.

Men ja ja… Det är en dag imorrn å…

Nu natten.

Godnatt 💕

 

Julpynta med gammalt och nytt

Igår bar Andy in våra jullådor från garaget. Två av dem fyllda med samma gamla tomtar som tidigare år. En av dem fylld med min del av mammas julpynt.
Det var tungt att packa upp idag. Petter hjälpte mig att ställa ut allt på golvet så vi såg om det var något vi inte behövde ha.

För varje tomte, varje duk högg det till av nostalgi och minnen.

När jag strök mammas stora duk till middagsbordet kom en doft av mamma. Första gången höll jag på att tappa strykjärnet. Doften slog till mig och slog ut min hjärna för några sekunder. Smärtan blir total.

Sansade mig och strök vidare.

Plockade upp mammas julby Petter var så fascinerad av och satte ihop i köket. Pratade med Petter under tiden och han mindes att mormor hade haft den i vardagsrummet. Han mindes även att det fattades en del som skulle vara på bron.

Plockade ned de vanliga inredningen i julkartongerna och bytte ut mot tjocka tomtar med långt skägg. Satte ljus i den nya betongljusstaken och satte upp de nya ljusslingorna i fönstret.

Flyttade på mammas kort och satte i bokhyllan.

Hugg i magen.

Lade på duk från barndomshemmet på köksbordet och fick ett hugg i hjärtat.

Alla minnen man har är bara de man får.

Vi kan aldrig skapa nya med mamma. Kan bara vårda de man har.

Jag är nervös för att fira jul. Vet inte hur smärtsamt det är.
Vi är en intakt familj, min egen, jag, Andy och barnen.

Men på mammas sida är vi skadade. Mer än vanligt just nu.

Hur ont det kommer göra den 24 december vet jag bara då. Min psykolog sa till mig att jag inte ska ta ut smärtan redan nu, för jag vet ju inte hur det kommer kännas. Men jag är sån, att jag tar gärna ut saker i förskott. Har alltid varit sån.

Det är svårt att ändra på något man levt med i 40 år.

Men jag försöker, annars förgör jag mig själv. Jag försöker att inte leva i framtiden innan jag är där.

Men jag är nervös och rädd för att fira jul. Rädd för att smärtan ska ta över glädjen. Rädd för att det ska ta bort udden av julkänslan.

 

Ikväll pyntar vi julgranen och låter Olivia sätta stjärnan på toppen (mycket viktigt då Petter gjorde det förra året).
Vi har laddat fina Mon Amie skålarna från Bagaren och Kocken med mandel och russin inför glöggmys till Idol. Visste ni att Mon Amie är formgivna av Marianne Westman… Marianne var min mammas namn. Känns som mamma är i varje hörn och varje vrå i vårt hus och ikväll dukar vi upp en kopp glögg till henne.

Precis som hon sa själv.

Nästa gång ni fikar, tänk på mamma då och duka fram en kopp till mig. Kanske hör ni då någon som säger ” Finns det något till kaffet?”

 

Drömmar om renovering

Innan vi köpte detta hus, var min dröm om att ha gillestuga i huset. Att kunna gå ned en trapp och ha ett spelrum och en egen biosalong.
Detta var i stort sett ett krav från mig.

Drömmen om att få ha egen biosalong, gärna med biostolar, filmduk och kanonljud var enorm. Ett rum med jukebox och flipperspel och arkadspel. Drägglar bara jag tänker på det.

Dock fick fantasin se sig besegrad av verkligheten när vi insåg att det med gillestuga kanske skulle komma en del problem. Vi gick i stort sett bara på husvisningar med gillestuga, men fann snart att de flesta luktade källare. Vilket fick oss att dra öronen åt oss.

Så vi hamnade på 1,5 plans villa i Väse. Krypgrund. Inte en chans till biosalong där inte.

Men drömmen kvarstår. Vi tänker ofta på ett uterum på vår stora altan. Ett utbygge med värmeplatta som kan utnyttjas året om.

Fina soffor, fällar och mysig belysning.

Och stor tv och maffigt ljud :)

Kanske kan man iallafall få in sin biosalong där, lite utomhusbiokänsla istället.

Man får liksom göra det bästa av situationen när man bor trångt.

Och tills dess kan man väl få dräggla lite över detta

Bilder lånade från google

 

Tankar om Melodifestivalen

När biljetterna släpptes till Melodifestivalen hakade jag på schlagertåget och köpte 4 biljetter till familjen, till Andys stora förtret.

Med spänd förväntan väntade vi in artistsläppet..

Renaida… John Lundvik… Sigrid Bernson.. Aldrig hört talas om eller vet om de kan sjunga.

Benjamin Ingrosso.. Ja visst. Barnen blir glada

Kamferdrops.. Ja kanske kan bli en schlagerdängaTa

Edward Blom

Kikki Danielsson

Vad fan..

Nu fattas väl bara att Anna Book uppträder som paus”underhållning” också..

 

Att bli kidnappad på Fruhippa

Förrförra helgen var vi beordrade övertid på jobbet. Jag åkte dit klockan 0700 och satte mig och jobbade. Vid halv 12 ringde min chef mig och sa att den pizza jag beställt, hade pizzabagaren glömt. Jag skällde ut chefen och svor högt till mina arbetskamrater om att glömma min pizza var ju det sämsta de kunde göra. Mycket för att jag har sämst blodsocker av mina arbetskamrater.

Vägrade följa med de andra ned på lunch o satt kvar på mitt rum och surade när jag ser några vänners huvuden poppa upp vid min dörrpost.

En efter en poppade de upp och min hjärna fattade ingenting.

Vad gör ni här undrade jag.

Du trodde du skulle komma undan va, fick jag till svar.

Fattade ingenting. Jag jobbar sa jag.

Inte längre sa dem och gav mig en överpimpad resväska och instruktioner att jag skulle byta om och stänga ned mitt arbete.
Fick BARA rosa kläder och en tanthatt i blå plysch i min hand.

Sagt och gjort, bytte om till de mest uringade kläder jag någonsin haft på mig och knöt en tantscarf över tuttarna så jag inte skulle chocka mina arbetskamrater och chef. Och mig själv för den delen.

Fick två Jägermeister att ta i benen och ett mjölkpaket med starkcider att dricka.

Fattade fortfarande ingenting..

De skrämde upp mig med att jag skulle göra en jäkla massa bus nu och jag tänkte bara på mitt blodsocker.

Men snälla som de var gick vi till en av mina favoritrestauranger Fontana di Trevi och jag fick fritt val på menyn.
Drack upp mig med två öl till av ren nervositet.

De sa jag skulle sjunga på scen i en galleria och jag sa att jag skulle ta med mig dem i fallet ifall så var fallet.
Vi gick in på Mitticity och jag fick 150 kronor att handla något kroppsnära för på Monki. Ida följde med som köphjälp eller personalshopper, men .. det slutade med att hon tyckte jag skulle köpa en genomskinlig bh med hjärtan på över vårtorna. Jo man tackar ja.. När ska jag ha den tänkte jag. Men 150 kronor kostade den så den blev tydligen perfekt.

Fick mig en påse med informationen om att jag skulle dra en lapp. Utför uppdragen som står på.

Mardröm.. Tog mig stora klunkar cidermjölk..

Gå in på Life och fråga efter glidmedel”. Check på den. Gick in på Life och frågade om man kunde använda Kanjang som glidmedel. Nej tyvärr svarade hon.

Gå in på valfri affär och fråga efter mamelucker”  Jag tänkte på damasker och tyckte inte alls det var så farligt och frågade tillochmed om vilken affär som skulle kunna ha det. Alla såå tillmötesgående. Senare på kvällen såg jag bilder på vad det var…

Uppdragen fortsatte i samma anda tills jag fick:

”Gå fram till en person och säg att hon har en fin aura. Att den är magisk”

och

”Fråga någon om lypsyl och om du får låna den”

Tack för den du..

Fy fan mardrömscenario och fråga efter lypsyl. Men jag gjorde det…

Hoppas ni ger mig applåder där ni sitter nu.. för jag fixade det verkligen och blicken jag fick av den kvinnan var väl.. inte riktigt okej.

Sen hoppade vi på bussen och åkte hem till Maria. Tapasmingel och uppdrickning igen. Pratade minnen och skrattade tills det var dags för smink och fix. Minna sminkade upp mig och Ida tog sig an mitt hår. Riktigt lyx.

Nerbuttad i källaren med order att klä av mig och sätta på mig hjärtanbhn jag köpt för deras pengar.

Och vips var jag i en fotostudio. Maria som fotograf och Ida som assistent. Det smattrades hej vilt och Ida var världens bästa påhejare.

Till slut kom resten av gänget ned och hängde på med foton. Jag har än så länge endast sett två kort och det är dessa:

Älskar dem. Det saknas dock 2 personer som var bakom kameran.
Älskade fina vänner.

Bilderna gör mig otroligt glad. Otroligt glad för att jag har dem och att de ville göra detta för mig.

Efter fotosessionen hoppade vi på bussen igen och åkte hem till Minna.

Där drack vi, käkade mat, busade med hennes lille son Gabbe som vägrade sova.. klart han gjorde.. Alla tokiga halvfulla tjejer som totalt satte honom i centrum. Säg den karl som skulle gå och lägga sig då?

Vi lekte lekar där jag skulle gissa vem som tagit med vilken sak och vilken låt. Kan väl säga att jag var rätt kass på det. 50/50.

Vid tolv hade vi varit igång och druckit i typ 12 timmar.. eller vi och vi. jag. Jag var inne på att gå på lokal, vårt gamla stamhak Koriander, men insåg väl att det var bättre att göra en annan kväll när man inte druckit i 12 timmar. Så vi fick skjuts hem och efter en kräka i toan sov jag som ett barn i Petters säng.

En otroligt härlig dag, kväll och natt med några av de finaste i mitt liv.

Tack för att ni gjorde detta för mig. Älskar er allihop