Att visa omtanke

Är det något min mamma lärt mig är det att visa omtanke för andra människor. Det försöker jag lära mina barn. Att det finaste man kan göra är att lära barnen samma sak.

Jag blir stolt över när jag hör att Olivia går fram till ensamma barn på skolan och frågar om de vill vara med och leka och när Petter går fram till barn På dagis som trillat och frågar hur det fick och om de slog sig.

Omtanke ska komma spontant och inifrån hjärtat. Inte påtvingat.

Omtanke föder omtanke.

Så i veckan bakade jag en stor silviakaka från mig och mamma, till hela personalen på hennes avdelning. Jag förklarade för dem varför ”att de är fantastiska människor och som är värda all uppskattning”. Jag bakade även en för oss i familjen att äta och den som blev över bjöd jag en familj som satt i dagrummet på. Mamman i familjen låg inne på samma avdelning för cancerbehandling.

De blev superglada.

Mina barn såg det och sa att det var snällt gjort.

Det är viktigt tycker jag att visa för barnen att godhet är bra. Att kunna bjuda främlingar bara för att de kanske behöver det just då.

Räcka fram en hand åt någon som trillat, fråga ett ensamt barn om den vill leka, säga till en arbetskompis, vän eller släkting när de gjort något bra. Inte vara rädd för att visa känslor.

Bjuda på den sista clemtinklyftan eller köpa en glass åt någon annan för den sista pengen.

Alla gester är fina och ger någon annan människa en fin god magkänsla.

Och kanske en vilja att göra samma sak.

Att visa omtanke kostar inget.

Det ska barnen veta.

Söndagsångest

Söndagsångest har verkligen fått ett nytt begrepp. Den ångest man haft förr när man varit bakis och inte varit helt säker på vad som skett kvällen innan, är inget emot den ångest man har när en man älskar är svårt sjuk.

Idag skär ångesten i mig som knivar. Den pirrar i hela bröstet som om hjärtat ska ut och springa maraton.

Panikångesten smyger på mig och gömmer sig bakom varje hörn i huset.

Ångest.

Vilket fruktansvärt hemskt ord och den är här för att stanna.

För att eskalera.

Jag hatar den.

Jag har haft ångest i flera år. Mer eller mindre. Panikångest lika länge.

Ibland funkar det att sy.  Ibland att prata. Ibland att träna.

Oftast vill jag inte prata. Jag sluter in mig i ett skal. Blir tyst och stirrar framför mig.

Till slut brister det och jag hulkar ut i gråt.

Efteråt blir jag trött.

Likadant idag.  Gick upp och lade mig. Fulgrät och skrev till en vän.

Somnade en stund.

Det är som all energi dräneras ut. En sekund.

Sen är det bättre.

Ikväll är jag själv med barnen och kusin Smilla. Andy och bror är på bio. En välbehövlig paus i det. Något annat att tänka på för dem.

Söndagsångest.

Jag ät ledig två dagar till med barnen. Känns skönt. Vi ska cykla och kanske hälsa på mamma. Beroende på vad alla orkar med.

Ikväll ska vi kolla på film och äta godis. Jag och ungarna.

Fuck söndag.

Påskmiddag och Tengil

Tolv idag var det dags för påsklunch här hemma. Min pappa kom från Laxå och även mamma och lillebror.

Efter 30 min hade vi prinskorvar, köttbullar, potatisgratäng,västerbottenpaj och en massa annat göttigt i magen. Självklart hur mycket som helst över då man alltid gör mat för fyra fem pers extra av någon anledning.

Sen började jag och lillebror planera för vår grej vi kör på påsk. Till oss kommer nämligen inte påskharen. Nej Här har Tengil den onde snott påskäggen av påskharen och vill ha dem själv. Så det är upp till barnen att tjuva tillbaka dem och få Tengil att fly.

Barnen fick gömma sig på övervåningen medan Pontus förvandlade sig till Tengil.

Barnen är tokiga i detta så vi får verkligen köra med detta varje år nu.

Sedan ville Olivia gå påskkärring så jag sminkade upp ongen och drog ut på byn. Hon hade ju liksom bara fått ett påskägg av mormor, ett av morfar och ett av Tengil. Så förstår att hon ville ha lite extra.

Nu sitter jag i soffan och rätt trött.

Andy har tagit med sig alla ungar till övervåningen så jag kan få vila huvudet en stund.

Mycket tacksamt.

Kaffe. Cola zero. Ngra knäckisar och tv.

Man tackar.

Fin påsk.

Glad påsk på er

Dags för påsk

Vaknade upp till 30-40 cm snö och jag jublade inombords till vårt beslut att inte ha bytt till sommardäck. (vi hade tänkt byta i helgen men det hör inte hit)

Barnen blev nöjda när de såg att vintern hade kommit igen och jag gick och hämtade in vinterskorna igen.

Jag tog bilen in till mamma dit vår släkting kommit för att hälsa på. Det var flera år sen vi träffades men det var som vi träffades nyss. Älskar sånt.

Man pratar på som vanligt. Skrattar o berättar på om allt som hänt. Känns tråkigt att man inte träffats och att det r tråkiga saker som för en samman igen, men ändå härligt.

Är ni med på vad jag menar?

Efter ett par timmar av fikande och pratande bröt vi upp och jag o lillebror stack på loppis. Han fyndade saker att göra om och jag några leksaker åt barnen.

Hemåt igen för att fixa inför morgondagens påskmiddag. Salladen är förberedd, västerbottenpajen är förgräddad, jordgubbscheesecaken är i frysen. Allt annat får vänta.

Varje påsk tänker jag samma sak.. Är vi svenskar så jäkla enkelspåriga att vi måste äta samma mat påsk som jul!? Hur tråkiga är vi egentligen?

Men även fast jag tänkte det så handlade jag lax, sill, potatis, prinskorv, köttbullar och liknande.

Men påskmust såklart.

Ikväll kollar vi lets dance o busar med barnens kusin Smilla som sover över.