Vilken start på morgonen

När jag igår bestämde att Andy kunde ta bilen till jobbet. Ja själv så jag kunde ta bussen och lämna barnen, var ju inte min planering så att den skulle bli som imorse.

Jag såg framför mig en lugn morgon. Att gå tillsammans och prata på vägen. Ingen brådska. Kanske komma lite senare till fritids.

Istället vaknade peppe lite smågnällig. Olivia vaknade med huvudvärk och sen var det igång.

Peppe visste inte vad han ville ha att äta och när han väl bestämt sig så ville han inte äta själv. Olivia lade sig på badrumsmattan och gnällde på sin huvudvärk så pass mycket att jag tog tempen till slut. Den var okej.

Sen var ddt över och värken över.

När de skulle byta kläder var Petters strumpor knöliga och satt fel. Tshirten hamnade fel och byxorna behövde han hjälp med samtidigt som han absolut inte ville tandborsta. Varför?

Till slut var vi osams och jag stressad. Vi blev sams men då hamnade ytterskorna fel. De kändes konstigt och hur jag än gjorde blev det inte bra.

Så han fick sätta sig i vagnen ändå då han inte skulle gå.

Fick springa över daggvått gräs och bli lite blöt i gympaskorna.

Småspringa till fritds och hinna visa mig för fröken att Olivia var där. Gå fort mot dagis för att lämna Petter. Jag gick tillochmed om en annan förälder på vägen dit. (max 400 m) såg väl ut som jag övade inför maratongång där jag kom med mina höfter över fotbollsplanen.

Dumpade peppe och blev sams och sen var det höftgång igen.

Nu är jag på bussen och kom precis på att jag inte hann äta imorse.

Pust

Gårdagens planering var så mycket bättre än detta.

DSC_1998

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *