SKAM den som ger sig

Kanske är jag sist på bollen eller en av de sista, men nu är jag fast.

Sträckkollar norska serien Skam så ögonen blöder. Kunde knappt se när Noora och William krisade och hans bror var en jävla apa, så jag hoppade över och scrollade förbi. Klarade det inte. Blev för nervös.

Så inne i det är jag.

Nu är jag på säsong 3 och är redan stressad över att snart har jag inga avsnitt kvar att se.

Satan vilken bra serie.

Alla känslor. Rädslan. Skammen.

Allt man kände under tiden som tonåring. Man trodde att allt kretsade kring en själv. Att alla kom ihåg allt man gjorde och ville använda det emot en. Allt för att skada.

Tänk om man visste då att folk hade egna problem och rädslor.

Då hade ingen behövt känna sig ensam och rädd.

Rädd för att vara den enda med oro och rädsla för utomförskap.

Gymnasietiden gillade jag inte. Första året var bra. Andra året hamnade jag i en klass där jag inte riktigt passade in. Alla skulle ha peak performance eller boomerang kläder. Annars var man lite sämre. Stor gruppering.

Kaxighet.

Hade kontakt med en person efter studenten. En.

Borde ju säga lite…

Men skam är riktigt bra.

2 Comments

  1. Blev såld på den serien efter första avsnittet. Tror jag såg hela säsong 1 på en dag haha =) Nu är det bara vänta på att dom spelar in 4:an =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *