När sorgen kommer

Jag visste att denna vecka skulle bli tuff.

Igår var det 8 månaders dagen av mammas bortgång.

Imorgon skulle hon ha fyllt 68 år.

Idag raderade jag hennes Facebook och instagram. Hon ville det och jag ville inte se hennes födelsedag i mitt flöde.
Jag och syskonen hade kommit överens om att radera kontot en tid efter hennes bortgång och idag blev det dags.

Det var jobbigare än vad jag trott.

Tårarna föll tungt på mina kinder när jag tryckte på inaktivera konto. Helt plötsligt försvann kommentarer och tummentryckningar. Likadant blev det på instagram. De informerade vänligt att alla kommentarer försvinner. Alla likes.

Det högg av smärta i mitt bröst.

Spåren av hennes levnad suddadas ut.

Det ger mig lite smått panik.

Det spelar ingen roll hur mycket folk säger ”Hon är med dig i minnet. Hon lever omkring dig hela tiden. Inom dig. I barnen”

Det spelar ingen roll vill jag skrika.

Spåren suddas ut. Ett efter ett blir de suddigare.

Det ger mig panik att Petter kanske inte kommer minnas sin älskade mormor han var så fäst vid.
Det gör mig så ont när Olivia gråtskriker av saknad och att hon vill ringa sin mormor.

Jag sitter här med mammas lilla svarta bok bredvid mig. En bok med alla lösenord.
Jag får radera konto efter konto.
Sudda ut spåren att man levt och haft tillgång till konton och sociala medier.

När ens förälder dör smäller ensamheten till.
Mamma var alltid så bra på att säga att hon var stolt över en. Ta fram positiva saker och ta bort de negativa.
Tomhet

Fan helvetes jävla skit

x 100000000

klumpen i halsen växer sig större. Lungorna känns trängre.

Och imorgon är hennes födelsedag och min mormors. De är födda på samma dag.

Älskade folk.

3 Comments

  1. Maria

    Har aldrig kommentarat förut men vill skicka en kram, tänker så mycket på dig fast jag inte
    känner dig 💜

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *