När livet fortsätter att jävlas

Att gå från att börja känna glädje och kunna skratta igen, till att återigen tappa leendet blev tufft.

I veckan hände det oförutsedda händelser som fick mig att återigen backa i måendet. Inget jag kunde påverka alls själv, men livet fuckades upp.
Så min kropp blev återigen sjuk. Japp, vaknade upp med feber ont i halsen och hosta igår. IGEN. Noll immunförsvar. Det är en av sakerna sorg gör med en. Drar ur allt immunförsvar man har i kroppen och vid minsta grej som får kroppen att dräneras, blir man sjuk. Och inget kan man göra åt det. Mer än att försöka ta det lugnt och andas.

Hjärnan snurrar av virrvarriga tankar och jag försöker sortera dem, men det stoppas av frågor. Frågeställningar. Om framtiden och om vad som skett bakåt i tiden.

Att inte veta och inte förstå är inte bra för en människa med kontrollbehov, så detta ställer mitt inre på sin spets.

Denna helg har vi haft min storebrors lilla dotter här hela helgen. Vi har fokuserat på att ha roligt. Att glömma.

Så vi har gått på bio, hyrt film och gjort skattjakt utomhus till barnen, vilket resulterade i att barnen gjorde skattjakt åt oss vuxna inomhus senare.

Barnen kollade på Minioner 3 igår kväll medan jag och Andy somnade till Baywatch i soffan. Vaknade lagom upp till bloopers i slutet. Älskar Dwayne Johnsson. Dock var väl filmen inte så bra, rätt överdriven och löjlig, men det kanske var det som var tanken. Men visst skrattade jag mycket ändå.

Av det jag såg.

Veckan som kommer hoppas jag få lite mer fason på hur allt ligger till och hur man ska gå vidare.
Det här året går till historien… än en gång…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *