Så blev klockan 17 i fredags och en urgullig fotograf knackade på vårt hus.
Vi skulle ta några bilder med familjen och några bara med mig och Andy. Utan snö i bakgrunden. Våriga.
Hmm.. Svårighet ett
Vi drog upp till aktivitetsparken och tog lite kort och sen blev det dags för mig och Andy att ta spontana krambilder.
Ställ er här i ljuset sa hon. Titta kärleksfullt på varandra .kryp upp i varandras famn och kramas lite gosigt.. Som om ni alltid är här och kramas.
Svårighet två.
Hur ofta kramas man spontant vid en sten i en skog och tittar trånande kärleksfullt på varandra och en okänd kommer och tar kort på er?
Direkt obekvämt och jag blev stelare än någonsin .
Le och se glada ut .jag log. Blrjade gapskratta åt Andy. För han var så himla nära. Gillar inte att skratta på kort .bara le.
Knäpp knäpp i kameran .
Så fortsatte vi i en timme och en kvart .
Ja men tjena.
Jag fick se några bilder och en del bilder blev jag bra i facet och då såklart mindre bra i kroppen (putmage)
Blev magen bra sackade ansiktet efter…
Så ja.. Vi får se vad detta blir .
Och när det blir. Typ maj?

Får väl ta och spontanöva på kramar i skogen om det skulle bli omtagningar eller fler reportage framöver .
Hehe
Jag är övertygad om att resultat blir toppen! <3
Men känner igen mig precis i vad du skrive ;)
Kram