Julpynta med gammalt och nytt

Igår bar Andy in våra jullådor från garaget. Två av dem fyllda med samma gamla tomtar som tidigare år. En av dem fylld med min del av mammas julpynt.
Det var tungt att packa upp idag. Petter hjälpte mig att ställa ut allt på golvet så vi såg om det var något vi inte behövde ha.

För varje tomte, varje duk högg det till av nostalgi och minnen.

När jag strök mammas stora duk till middagsbordet kom en doft av mamma. Första gången höll jag på att tappa strykjärnet. Doften slog till mig och slog ut min hjärna för några sekunder. Smärtan blir total.

Sansade mig och strök vidare.

Plockade upp mammas julby Petter var så fascinerad av och satte ihop i köket. Pratade med Petter under tiden och han mindes att mormor hade haft den i vardagsrummet. Han mindes även att det fattades en del som skulle vara på bron.

Plockade ned de vanliga inredningen i julkartongerna och bytte ut mot tjocka tomtar med långt skägg. Satte ljus i den nya betongljusstaken och satte upp de nya ljusslingorna i fönstret.

Flyttade på mammas kort och satte i bokhyllan.

Hugg i magen.

Lade på duk från barndomshemmet på köksbordet och fick ett hugg i hjärtat.

Alla minnen man har är bara de man får.

Vi kan aldrig skapa nya med mamma. Kan bara vårda de man har.

Jag är nervös för att fira jul. Vet inte hur smärtsamt det är.
Vi är en intakt familj, min egen, jag, Andy och barnen.

Men på mammas sida är vi skadade. Mer än vanligt just nu.

Hur ont det kommer göra den 24 december vet jag bara då. Min psykolog sa till mig att jag inte ska ta ut smärtan redan nu, för jag vet ju inte hur det kommer kännas. Men jag är sån, att jag tar gärna ut saker i förskott. Har alltid varit sån.

Det är svårt att ändra på något man levt med i 40 år.

Men jag försöker, annars förgör jag mig själv. Jag försöker att inte leva i framtiden innan jag är där.

Men jag är nervös och rädd för att fira jul. Rädd för att smärtan ska ta över glädjen. Rädd för att det ska ta bort udden av julkänslan.

 

Ikväll pyntar vi julgranen och låter Olivia sätta stjärnan på toppen (mycket viktigt då Petter gjorde det förra året).
Vi har laddat fina Mon Amie skålarna från Bagaren och Kocken med mandel och russin inför glöggmys till Idol. Visste ni att Mon Amie är formgivna av Marianne Westman… Marianne var min mammas namn. Känns som mamma är i varje hörn och varje vrå i vårt hus och ikväll dukar vi upp en kopp glögg till henne.

Precis som hon sa själv.

Nästa gång ni fikar, tänk på mamma då och duka fram en kopp till mig. Kanske hör ni då någon som säger ” Finns det något till kaffet?”

 

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *