Ibland tar det stopp

Även fast mammas röntgensvar visade jättefina resultat idag, känns livet tufft.

Det har varit tuffa veckor, månader, år kanske tillochmed. Och denna vecka är inget undantag.

Även fast mammas tumörprover gått ned till 1,7 så är jag tom, matt och orkeslös.

Jag har nära till gråt konstant och en magvärk som inte vill ge med sig.

I söndags tänkte jag att det bara var mensen, men har gått ifrån det till att konstatera att magkatarren har blivit sju resor värre.

Vi som familj går igenom rätt mycket just nu och för tillfället ser jag heller inget slut. Andy mår inte bra och går på flera undersökningar. Bl.a. Har hans astma blivit mycket värre. Det gör ju i sin tur att jag kanske får ta ett tyngre lass hemma och då ta städningen på dagis denna vecka.

Jag tar inte på mig någon martyrkofta. Det gör jag inte, men det känns lite tungt och tufft idag.

Jag är superglad för mammas skull, men framtiden skrämmer likt förbannat skiten ur mig. Det är ingen som förstår.

Lev en dag i taget. Njut av detta provet. Absolut.

Men jag kan inte hjälpa hur jag fungerar och funderar.

Det är tröttsamt att inte bli förstådd. Då blir man istället förminskad av de funderingar som man har och känner sig dum.

Sen har jag funderingar på hur fan vi ska klara av att måla om huset i sommar när Andy mår som han gör…

Men ja..

Det är då.

Idag är det möte med skolan om Olivias förskoleklass. Och så städ på dagis.

Tack för att ni lyssnade.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *