Att vara hemma får en att fundera

Att vara hemma från jobbet är inte alltid bra för psyket. Jag funderar, tänker och gråter.

Går igenom livet. Allt vad vi just nu går igenom och vad som komma skall.

Jag är av den sorten att jag måste komma till botten för att kunna ta mig upp.

Det händer saker konstant just nu och det känns som om vi är precis inne i en ond spiral där vi ännu inte vet slutet.

Att vara hemma och tänka är inte alltid bra.

Jag försöker underhålla mig själv och få något annat att tänka på genom att titta på dåliga såpor och någon film.

Skickar sms till kompisar som jobbar och till mamma som ska på sin tionde behandling idag. Heja mamma.

Andy har jag ringt och gråtit till. Han förstår, men tycker samtidigt att det är jobbigt. Jag har alltid haft nära till tårar och har känslor utanpå kroppen konstant.

I vissa avseenden vet jag varken ut eller in. Allt snurrar.

Oro. Kärlek. Smärta. Oro igen.

Ibland vill jag rymma. Flytta tills vi har kommit ut på andra sidan.

Men idag är jag själv.

Med mina tankar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *