Att sakna barnen

Vissa dagar och kvällar kan jag sakna ungarna något så infernaliskt fast de ligger i rummet bredvid.

Jag går in och tittar på dem när de sover. Lyser med lite för stark lampa i ansiktet så de nästan vaknar, men annars ser man dem ju inte.

Jag har god lust att kanske råka väcka bara lite, för att få en kram eller så.

Vissa kvällar älskar man dem mer. Så är det bara.

Och man längtar efter morgonen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *