När man försöker leka med barn

Allt sedan jag kom hem med lego från Tontoy efter Siljakryssningen, har Petter bönat och bett om att få bygga denna grävskopa.

20160308_185334

Så igår lovade jag att vi skulle bygga den efter dagis.

Så vi satte oss på golvet. Ja barnen utan problem. Jag mer stelt, ont och med en nödvändighet att behöva byta ställning var femte minut pga ålderdom.

Petter visste nog inte vad han gav sig in på när han bad mig hjälpa till och jag visste nog inte heller vilka gamla krafter som återigen skulle komma.

Krafterna att vilja göra rätt enligt instruktionerna. Något som Petter inte ville. Han ville köra på frispel medan jag pekade på boken och visade att hjulen till grävskopan skulle vara på just grävskopan och inte bli en gubbe med robot.

Till slut satt jag själv och byggde grävskopa. Lika bra tänkte jag högt i huvudet och kände en begynnande nackspärr komma krypandes.

Petter och Olivia valde att hoppa och rulla i sängen och fråga konstant ”när är den klar?” Tyglade mitt legohumör och blev inte arg när Petter körde iväg halva grävskopan och över en halvrobotgubbe.

Tills slut började min ej vanda sittapågolvetkropp säga ifrån och ingen blev gladare än jag när Olivia sa att hon var hungrig och trött.

Insåg även då att vissa delar satt fel och behöver tas bort med tång.

Så arg på mig själv i hjärnan.

Dessutom anar jag att när grävskopan är klar kommer den köras iväg och antagligen nedför trappan och kraschlanda. Ett barn kommer gråta för att grävskopan krockade och jag kommer få stränga order att bygga ihop och laga igen.

Och bygga ihop en legofigur från halvvägsgjord vet vi ju hur det är – omöjligt.

Men kul hade vi iallafall. Gött att använda hjärnan till något annat än vuxna saker. DSC_1533

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *