Att lära sig simma

Idag börjar Olivia på simskola. I höstas var det bara vattenvana, nu mer riktig simskola.
Det känns viktigt. Kanske bland det viktigaste att lära sig i livet. Hon är inge rädd för vatten, dyker mer än gärna och tittar gärna vad som finns på botten. Hon är en säl.
Men en säl som inte kan simma, är inte en säl som ska vara i vatten.

Så det känns bra.

Men detta är även en läxa för mig. När det är simskola får vi föräldrar inte vara med. Jag och några fler är förpassade till stolar utanför.
Så här sitter jag fullt påklädd i en inte kall simhall.

Olivia var lite nervig och obekväm när jag fick ut. Men jag vände på klacken och såg mig inte om.
När jag tittade in igen satt hon i ring med de andra.
Hon tycker det ska bli jättekul och spännande att lära sig simma, men jag är lite orolig för hennes lite törnade självkänsla. Hon blir arg, ledsen och ger upp. För att sedan oftast börja igen.

Vi har valt att börja simskola i Kristinehamn istället för Karlstad. Ddt är en mindre grupp och mindfe badhus. Då vi gick vattenvanakursen här och var nöjda kändes det som ett naturligt val.
Dessutom är tiden 1800 väldigt bra, då vi jobbar till 16 båda två.

Så här sitter jag.
Värmen från bubbelpoolen börjar sippra in i ögonen och för dem tröttare än innan. Nattens sömn höll sig till cirka tre. Det var länge sen, så såklart känns det.

Här sitter jag med okända föräldrar. Där inne, cirka femton meter ifrån (nära så jag hinner springa in snabbt) lär sig Olivia att simma.

Lärdomar för oss båda.