Att testa onlinehandla mat

För några veckor sedan handlade jag för första gången online på ICA.
Jag har aldrig testat detta förut, då jag älskar att storhandla själv.

Men på grund av att vi har för mycket att göra på jobbet, känner jag inte att jag har tid att flexa ut för att hinna handla mat innan jag hämtar Andy från jobbet.

Jag har heller inte velat handla kvällstid efter min träning t.ex.

Så nu testade jag att nätshoppa mat och bara åka iväg och hämta upp efter jobbet.

Jag körde på i Kristinehamn och var hemma strax efter 17. Storshoppat och klar.

Så då slog tanken mig..

Kanske blir det billigare för oss om vi skulle nätshoppa maten istället för att jag går och stroshandlar och plockar lite här och lite där..

Jag är ju av den varianten att jag plockar gärna lite extra. Saker som jag vet min familj blir glad av. Sen om jag ser att det är halva reapriset på något, t.ex. kläder.. ja men då plockar jag ju där med.

Ja jag är överallt.

Så jag kommer starta en egen utmaning åt mig själv.

Jag ska nätshoppa denna månad. För att jämföra om det blir billigare för oss.

Sen får man väl komplettera med saker bortemellan, men ja.. själva storshoppingen ska ske online.

Allt för att jämföra och spara tid :)

Pyjamasparty

I fredags var det äntligen dags för Olivia att ha kalas för sin klass. Vi bestämde att vi skulle hålla oss hemma och ha pyjamasparty mellan 18-20.

När vi kom hem från jobbet körde vi igång med att göra uppdragsbana utomhus och fixa våffelsmet och pizza.

Klockan 18 dundrade det in 13 förväntansfulla barn och vi höll dem utomhus de första 20 minutrarna.
De hade fått order om ficklampa och overall och jag delade upp dem i olika lag, Snöboll, Slalom och Pulka.
Fem uppdrag var utspridda på tomten och de började på olika stationer. De skulle köra varandra i pulka runt trädet, kasta snöbollar på Andy, göra snöänglar, åka stjärtlapp och bygga ett torn.

Det var verkligen skitmysigt att stå inne och se alla ficklampor studsa omkring uppochned och överallt på gården.

20 minuter senare låg det 1 meter overallhög i hallen och jag ledde in dem i matsalen som jag byggt om till en jättestor koja med massor av kuddar och filtar.

En stund senare fick de våfflor med grädde, glass, sylt, chokladsås och pizzaslices.

Var ska vi äta frågade alla.

I kojan sa jag.

Tänk om vi spiller sa dem.

Det gör inget sa jag.. Det ligger filtar överallt. Så det gör inget om ni spiller.

Aldrig förr har jag väl sett så många ungar vara så försiktiga när de fått tillåtelse att spilla. Det var som om jag skulle lura dem.

Paketöppning följde och alla ville verkligen att deras paket skulle öppnas först.

Sen öste vi på med disco, utklädnad och allmänt bus.

Andy fick feeling och körde lite egen dans på discot och fick himlande med ögonen från en av tjejerna.
HAHA

Jag visste att det skulle hända och hade redan ställt mig i köket.. på avstånd. De börjar ju komma in i åldern med allmän pinsamhet över föräldrar.

Vi hade prisutdelning till alla lag som klarat av alla uppdrag och innan de fick de riktiga godispåsarna delade jag ut en bajspåse, en gammal klocka och en plasthandske.
Så roligt att se barnens ansiktsuttryck när jag delade ut dem.

Klockan 20 kom föräldrarna tillbaka och overallhögen i hallen minskade.

Kvar blev en kompis till Olivia för övernattning och vi bäddade ned dem vid 22 i kojan.

Olivia var överlycklig och det var fantastiskt att se henne sprudla och ha så roligt med hela klassen.

Den känslan man hade i magen kommer jag leva på länge. Jag ler bara jag tänker på hennes glittrande ögon och skrattbacillen som tagit över i kroppen som hon sa.

Fantastiska ungar.

Och bästa idén att ha kalaset en fredagskväll. Vips så hade man hela helgen fri.
Svart sopsäck ute i köket och alla städade efter sig själva.

Så kung på kalas :)

När veckan är över

Så här sitter man och har överlevt den jobbiga veckan som varit.

Det känns i hela kroppen att man mått dåligt. Jag har inte orkat gjort något utan har lyssnat på kroppen och bara tagit det lugnt. Igår låg jag och sträcksåg hela säsong 12 av Modern Family medan båda barnen var hos kompisar och lekte. Sicken lyx!

Men med avslappning kommer tankarna.

Jag har märkt att mina katastroftankar kickat in igen och jag oroar mig mer för katastrofer än vad jag gjort på väldigt väldigt länge. Men inte så konstigt. Jag oroar mig för krig, för olycksfall, att jag själv kommer få cancer snart och att något händer barnen.

Jag kan sitta i bilen och se mig själv köra in i en bil och dö. Då saktar jag alltid in och kör lite saktare än vanligt.

Där kan jag försöka ha lite kontroll själv, men för allt som man inte styr över själv då?

Som terrorister och när mina celler i kroppen helt plötsligt får för sig att dela på sig?
Det är där mina katastroftankar frodas och älskar att befinna sig i min hjärna.

Att jag inte kunnat träna pga halsont på hela veckan gör sitt till. Det blir alltid värre då. Jag hoppas det kommer vara bättre om ett par dagar så jag återigen är på banan.

Den här veckan som varit var tung. Jag grät ofta och korta stunder. Jag har backat i min sorgefas och kan nu igen inte titta på kort på mamma. Det är återigen för jobbigt.

Jag började med att göra en fotovägg idag. Det har länge varit på tapeten och nu är de faktiskt där också. På tapeten alltså. En början. Foto på mamma mig och Olivia, dagen innan vi gifte oss jag och Andy. Jag och Olivia sov borta precis som man ska dagen innan man gifter sig och brudgummen inte ska få se bruden. Jag och Olivia sov hos mamma. Vi hade tjejmys, käkade gott, skrattade och myste. Gick till frissan dagen efter.

En dag kommer jag säkert kunna minnas allt med ett leende.

Just nu är jag tillbaka till att känna att allt är en mardröm igen. Att jag snart ska vakna.

Jag hör mammas röst i mitt huvud, saker hon sa ” kom och lägg dig här på min arm” ”kom och lägg dig bredvid mamma”

Jag gjorde som hon sa ibland och grät tyst. Ljudlöst.

Ibland klarade jag inte av det. Jag orkade inte gråta framför mamma längre. Jag ville inte visa alla tårar. Jag ville visa glädje, att vi kunde skratta och skoja, precis som vanligt. Om jag skulle lägga mig på hennes arm skulle jag falla. Falla snabbt och hårt att jag inte skulle kunna ta emot mig i fallet.

Så jag tog på mig en sköld. Blev kallare och hårdare. Började ogilla att kramas med folk jag älskade. För då skulle skölden rasa. De skulle se igenom och jag skulle återigen bli svag. Så för att förvilla kramades jag med en arm, gav jag två gav jag hela mig.

Det är konstigt vilka grejer man börjar med för att skydda sig själv. Jag förstod inte då varför jag gjorde så, inte förrän efter lång tid.

Och det är inte förrän nu jag kunnat berätta för Andy.

 

Imorgon åker jag till Stockholm för utbildning i två dagar. Imorgon kväll ska jag hänga med en fin vän och tanka energi. Prata skratta och käka gott.

Det blir en fin start på en ny vecka.

När sorgen kommer

Jag visste att denna vecka skulle bli tuff.

Igår var det 8 månaders dagen av mammas bortgång.

Imorgon skulle hon ha fyllt 68 år.

Idag raderade jag hennes Facebook och instagram. Hon ville det och jag ville inte se hennes födelsedag i mitt flöde.
Jag och syskonen hade kommit överens om att radera kontot en tid efter hennes bortgång och idag blev det dags.

Det var jobbigare än vad jag trott.

Tårarna föll tungt på mina kinder när jag tryckte på inaktivera konto. Helt plötsligt försvann kommentarer och tummentryckningar. Likadant blev det på instagram. De informerade vänligt att alla kommentarer försvinner. Alla likes.

Det högg av smärta i mitt bröst.

Spåren av hennes levnad suddadas ut.

Det ger mig lite smått panik.

Det spelar ingen roll hur mycket folk säger ”Hon är med dig i minnet. Hon lever omkring dig hela tiden. Inom dig. I barnen”

Det spelar ingen roll vill jag skrika.

Spåren suddas ut. Ett efter ett blir de suddigare.

Det ger mig panik att Petter kanske inte kommer minnas sin älskade mormor han var så fäst vid.
Det gör mig så ont när Olivia gråtskriker av saknad och att hon vill ringa sin mormor.

Jag sitter här med mammas lilla svarta bok bredvid mig. En bok med alla lösenord.
Jag får radera konto efter konto.
Sudda ut spåren att man levt och haft tillgång till konton och sociala medier.

När ens förälder dör smäller ensamheten till.
Mamma var alltid så bra på att säga att hon var stolt över en. Ta fram positiva saker och ta bort de negativa.
Tomhet

Fan helvetes jävla skit

x 100000000

klumpen i halsen växer sig större. Lungorna känns trängre.

Och imorgon är hennes födelsedag och min mormors. De är födda på samma dag.

Älskade folk.

Äggstocken kom och vände om

När jag igår satt och bläddrade på Facebook dök en gammal bild på Petter upp i flödeminnet.

Hjärtat slog extra och äggstockarna applåderade och började krypa fram ur sina invuxna kroppsdelar.

Åååååå kolla på han sa jag till Andy. Kolla vad gosig. Detta är min favoritbild på peppen.

För en sekund började äggstockarna fundera på om det var värt att släppa ett ägg och låta Andy komma till.

Andy som såg att mina äggstockar började vakna till liv och livmodern som började röra på sig, smög upp bakom mig och väste

”Du minns att han var rätt dryg oxå va. Han gnällde och skrek konstant och så sov du heller inget”

Ordningen återställdes och livmodern rättade till sig och somnade om.