Att försöka packa

På fredag sticker vi på roadtrip mot Göteborg och en helg på Liseberg.

Jag kollar SMHI appen varje dag och inser att vädret kommer vara både regnigt och soligt.

Alltså rätt så svårt att packa.

Ska jag packa extra mycket extrakläder ifall det regnar så mycket att barnen blir genomblöta?

Regnkläder, stövlar, gympaskor och finkläder till kvällarnas middagar och konserter.

Lite svårare blir det när Olivias kläder fortfarande ligger huller om buller i hennes säng.

Och sen försöka hitta kläder åt sig själv. Vad ska man ha på sig när man ska träffa Måns Zelmerlöw liksom? Å Gry och Anders?

Vanliga människor såklart, men vägrar ha solkigt gammalt på mig.

Och kvällen.. Middag på Rondo.

Imorgon får jag försöka ta tag i detta garderobsspektakelspackning.

Inatt hoppas jag slippa bada i kiss.

Pax

Att sova i kiss

När vi gick och lade oss igår sa jag till Andy att jag kunde lägga mig bredvid Petter ifall hans astmahosta skulle tillta under natten.

Bäddade ner mig hos honom och ställde klockan på halv två. Den nattliga kisstunden.

Satte på viaplay för att se Seinfeld. Oxå den dagliga/kvällsliga rutinen.

Kände att det luktade kiss och kom på att pottan inte var tömd sen igår kväll.

Orka liksom tänkte jag. Orka gå ned och tömma alltså  men lukten höll ju på att störa ihjäl mig så fick svårt att sova.

Nattligt dilemma. Så jag slet mitt hår en stund och somnade i lukten. Måste ha vant mig.

Halv två ringde klockan och det var dags att fylla på pottan.

Plask sa det i handen.

Vips så hade han redan kissat. I hela sängen. Och sig själv och lite på mig.

Tack  bara att ta av pyjamas och lakan och kiss.

Vaknade imorse av att det var nykissat igen.

WTF!

Han måste ha smygdruckit igår kväll.

Idag blir det att dra åt svångremmen med vätskeintag.

Rektorn får passa sig för vad han säger

Förra veckan började ju Olivia förskoleklass och rektorn skulle hälsa välkomna ute på skolgården innan vi gick in till klassrummen.

Han började prata om vad som är tänkt inför läsåret och vad som hänt i sommar.

Han fortsatte prata om att det var idag den 24 augusti och att nu var det inte långt kvar till jul. Bara 4 månader.

Jag tänkte inte mer på det, men inte visste jag att Olivias hjärna började gå på högvarv.

Vi gick in i klassrummen och gjorde det vi skulle. Jag åkte till jobbet och tänkte inte mer på det talet.

Hemma sen började polletten trilla ned.

Sakta men säkert.

Olivia började öva att skriva text – A4 med God Jul och så massor av namn på kusiner som hon ska fira jul med. Hon började gå igenom sina leksaker i sitt rum och upptäckte att det var en del hon inte ville ha. Började slå in dem till julklappar och lade i högar för kommande inslagningar när pappret tog slut.

Till slut frågade jag henne varför hon gjorde så.

Men svaret var ju enkelt..

Rektorn sa att det snart är jul. Han sa att det var nära.

Så han får nog passa sig lite grann den där rektorn..

För nu börjar julpyntet här.. 4 månader innan jul. Det sitter redan en lapp på dörren där det står God Jul skrivet av en liten Olivia.

Igår blev Petter smittad och tog på sig en liten tomtenissaklänning.

Jag däremot är inte redo än.

Bilden av att få ett infall

Fick feeling igår. Feeling av att vara spontan.

Slängde Andy in i bilen för att köpa ett skrivbord jag sett på blocket under helgen. Vidare fick han dra och köpa byrå på Ikea.

För jag hade fått feeling. Feeling att Olivias rum kändes för trångt.

Så därför skänkte jag bort hennes garderob lite snabbt så där.

Enkelt och lätt på Facebook.

Så när Andy kom med nya möbler hade jag slängt ut hela innehållet i garderoben. Tada.

Fuckingtada ju.

DSC_2011

DSC_2013

DSC_2016

Sen…

Står det still.

Inte så mycket feeling idag.

Låt stå.

Orka att ta tag i detta.

Igår fick jag ett infall och snart säkert ett utfall/utbrott.

 

Mix megapol sommarkalas

För en tid sedan tävlade jag i Mix megapols sommarkalastävling de hade på radion. Man kunde vinna en hel helg på Liseberg med hotell åkband mat och konserter.

Aldrig kunde jag tro att de skulle ringa upp.

Aldrig kunde jag tro att jag skulle vinna  men det gjorde jag. Peter Borossy ringde mig en dag och sände hela vårt samtal på radion.

Jag trodde verkligen inte de spelade in samtalet utan spädde på och skojade en hel del där med honom.

Sen efter fem minuter sa han att han spelat in..

Jo man tackar ja..Men.det bjuder jag på.

I helgen är det dags.

På fredag åker vi till Göteborg för en helhelg fylld med fart fläkt chokladhjul och konserter.

Vi längtar som f.a.n.

Barnen är förkylda och Petter börjar få astma.. Så det bådar väl inte lika gott kanske, men skitsamma.

Karuseller kan man väl åka med feberfrossa?

Det har väl ingen dött av?

Sjuk kan man vara på hotell likaväl som hemma för tusan.

Och högvinster på chokladhjul botar väl vilken astma som helst!

För dit ska jag. Jag ska se Måns, Daniel Adams Ray och Takida.

Och kul ska jag ha.

Det är vi värda efter getingstick och måleri.

Weha!!!

IMG_20160504_150436(2)

Det smärtar att få det man vill

Efter två timmar i snålblåst öppnade de dörren till Scalateatern och jag fick komma in för värme.

I två timmar stod jag faktiskt själv för biljetter. Det trodde jag inte imorse när jag åkte in mot Karlstad.

I en timme till stod jag inomhus och försökte tina upp en kall kropp.

Ont som fan i ryggen och benen.

Klockan tolv sa jag till om sex biljetter volket var max och vi fick längst fram på tredje raden. Biljetterna tog slut fort och hon som var nummer tre fick plats långt bak på kortsidan. Några minuter efteråt bara.

Efter biljettinköp bjöd jag mamma på lunch i Karlstads nya saluhall och köpte med lite ölkorv åt Andy och Olivia.

IMG_20160827_164019

DSC_2002

Biljetterna är nu hemma i tryggt förvar. Vill nästan låsa in dem i ett kassaskåp.

För detta är julklappar. Längtar dit.

Benen värker fort men det får det nog vara värt. Allt smärtar ju lite när man verkligen vill ha något.

Så jag tar denna smäll och gjorde en dubbelsmulpaj med äpple.

Because i AM worth it.

IMG_20160827_190943

Jag är iallafall först i kön

Lite tidigare än vad jag tänkt åkte jag in till Karlstad. Varför inte liksom?

Så nu står jag här. Faktiskt först i kön.

Så biljetter borde jag ju få.

Bara tre timmar och sex minuter kvar till biljettsläpp och det blåser och är kallt som fan…

Mom of The year award coming up…

IMG_20160827_084841

Årets mamma

Imorgon ringer klockan halv åtta. En lördag.

Varför?

Klockan tolv släpps biljetter till Marcus & Martinus och jag har tänkt att parkera mig utanför biljettförsäljningen vid nio. Jag ska alltså vänta tre timmar på biljettsläpp på en show jag inte ens vill se.

Men Olivias idoler. Och kompisen Wilmas. Och kusin Smilla.

Så vad gör man inte.

Jo man sätter sig på en stol utanför. Kanske är hag själv och riskerar att se för jävla dum eller så smälter man in (sticker ut) bland alla andra småkiddos och mammor som oxå väntar.

Jag var inne på tele2 s presale imorse men hela sidan hakade upp sig hela tiden så mina biljetter jag hade fått föravann.

Jag blev så arg och less att jag ringde upp Tele2 och skällde ut dem för deras kassa sida.

Så kan det gå när man försöker att bli åreta mamma för Olivia och när hon inte ens vet om det.

Så imorgon…  Då sitter jag där.

Själv eller med ofrivilligt sällskap.

Hört i träningslokalen

I veckan drog jag igång med träning igen. Måndags zumba och i onsdags cirkelpass. Så idag har jag svårt att gå. Sån himla träningsvärk i låren så det bästa jag gör nu är att sitta still. På söndag tänkte jag ta ett lift it pass fast det inte är min favorit. Skönt att vara igång iallafall.

Jag har även fått med mig en vän och det gör saken lite roligare för hon e lika knäpp och full i fniss som jag.

I onsdags när vi körde cirkelpass kände vi stundtals att det var rätt jävla tufft faktiskt. Men gött ändå liksom.

Så när jag satte mig med benen brett isär för att vila så hängde jag liksom ned med huvudet mot skrevet. Inte för långt för så vig är jag inte.

Upptäckte att det gått hål. Mittemellan liksom.

-Vad fan! utbrast jag. Nu har jag fått hål mellan benen oxå.

Skrattade till lite då jag mindes några andra incidenter om mina träningskläder.

Jane. Min vän som var med tittade lite märkligt på mig men sa inget. Skrattade lite.

Jahopp. Bara att köra vidare.

Som tur var pratade jag mer om mitt hål igen. Och då skrattade hon för hon tyckte att jag hade sagt:

– Vad fan! Nu har jag fått HÅR mellan benen oxå.

Hmm… Jo men visst serru…

IMG_20160824_183332