Jag har länge funderat på ordet, begreppet bloggare. Jag har bloggat länge, säkert uppemot sju år strax. Mina läsare har pendlat mellan 200-11000 om dagen.
Stundtals är det svårt att blogga. Man saknar inspiration och idéer. Bloggsvacka. Man är less och kommer inte på något att delge läsarna.
Jag började min resa som bloggare på Aftonbladet och fortsatte sedan till Minbebis när jag blev gravid. När jag vuxit ur spädbarnstiden drog jag mig mot Alltförföräldrars portal.
Jag låg alltid på topplistan, men blev aldrig toppbloggare. Då kände jag en press att prestera. Att skriva provokativa inlägg. Roliga inlägg som lockade läsare och som man kanske blev pushad för av portalens bloggansvarig.
Jag förde ofta samtal med dem och frågade vad som krävdes för att man skulle bli toppbloggare och då framhävas mer.
Bättre bilder var ett argument. Något jag ifrågasätte då flera av deras toppbloggare då tog dåliga bilder och jag hade fler visningar än dem trots mina dåliga bilder.
Jag kände en stress över att prestera. Att slänga ut inlägg, gärna flera per dag.
Men är man en bättre bloggare för det? Blir man mer intressant för att man lägger ut många inlägg än bara ett?
Jag ledsnade till slut och drog till egen domän. Mycket tack vare att de fokuserade bara på kändisar. Kändisar lockar läsare och ger reklamintäkter. Då är vi vanliga Svenssons inte så mycket värda.
Det är svårare att vara egen. Att ha kvar läsare och kanske locka nya. Mycket svårare, men jag känner ingen press och stress att lägga ut tre fyra inlägg om dagen. Jag skriver om jag har något att säga oavsett om det är ett eller fem.
Jag har frågat många av mina vänner, bloggande som obloggande vad de tycker är en bra bloggare. Ska den innehålla jättebra bilder, är det det som är det bästa? Är det texten som är essensen?
Eller är det en nischad blogg eller en inte nischad alls?
Jag vet att min blogg är spretig. Jag skriver om allt, jäkligt personligt till allmänna inlägg. Jag lägger upp rent kassa bilder till faktiskt rätt okej bilder. Jag skriver om träning, mat, humor, barn och allt annat mellan himmel och jord.
Jag gillar att dela med mig även de stunder det känns tungt och jävligheten sitter innanför huden. Jag blir hjälpt av att skriva av mig och på så vis lämna det vidare till någon annan. Det hjälper för stunden.
Jag tror alla som läser bloggar har olika uppfattning om vad en bra blogg är för dem. Vissa vill läsa en nischad som bara handlar om recept eller träning. Vissa gillar skvaller och andra livsstilsbloggar.
Vissa vill aldrig se bilder för det blir för personligt och vissa tycker det blir för mycket om det bara är text.
Själv gillar jag bloggar med humor. Igenkännande bloggar. Bilder kan vara gryniga eller högupplösta, det rör mig inte så mycket i ryggen.
För mig är det fråga om hur texten skrivs. Jag gillar bra skriven text. Bra svenska. Skrivs en text med dålig svenska slutar jag läsa direkt och går inte tillbaka.
Jag hittar guldkorn ibland när jag har tid att kika runt i bloggvärlden och ibland hittar man lite mindre bra.
Jag läser inte bloggar jag stör mig på. Livet är för kort för att ödsla tid på sånt.
Men vad är en bra bloggare?
Vad är en bra blogg?
Vad tycker ni?
