Stark som en (fem) finne

Jag, Olivia och mamma tog bilen till Karlskoga imorse vid halv nio. 

Hjälpa till att flytta från en lägenhet på andra våningen till en lägenhet på tredje våningen utan hiss. 

Eftersom jag tränade i torsdags tog jag även med mig träningsvärken i bilen. Stjärten och lårmusklerna var lite möra om man säger det snällt. 



Och eftersom jag börjat tränat och slutat med socker, har kroppen börjat med en utrensning av skit ur kroppen. Så jag tog även med mig fem stora finnar belägna runt munnen. 

En självförtroendeshöjare. Verkligen.

Efter sex timmar och en lunchpaus var vi klara för dagen och allt var flyttat. Benen mina var stumma och armarna ville hänga rätt ned, men jäklar vad bra det känns. Sicket träningspass. 

Men finnarna hänger kvar. Starka som få. Inget som rår på. 



Mamma bjöd på kebablåda och Maxbox när vi skjutsade hem henne, vilket känns ohyggligt bra, då jag verkligen inte ville laga mat när jag kom hem. 

Resten av kvällen vill jag bara tillbringa i soffan. Mina ben sover redan, så hoppas få sitta här och Andy tar kvällens nattning. Inte för att jag räknar, men jag har ju tagit varje nattning i en vecka. 

Ja nu har ju Andy varit sjuk, men ni vet. 

Inte för att jag räknar. 

Att ge godis under veckan 

Det har nu gått fyra fem dagar utan välling för Petter och det går finfint. 

Han har nu börja säga att det är bebisar som dricker välling. 

När han kom till dagis i måndags var han stolt och berättade:

– jag har slutat med välling. Jag är en stor kille nu. 

– ja oj vad duktig sa dagisfröken. Vad äter du istället nu då?

– godis och vatten sa Petter. 

Som om det var det mest naturliga och självklara valet i världen. 

I hans perfekta värld kanske. 

Sveriges renaste?

Varenda gång jag plockar ur diskmaskinen plockar jag fram denna:



Varenda gång ställs den på bänken ovanför diskmaskinen tills nästa gång man ska fylla diskmaskinen. Då läggs den i igen. 

Ren. 

Nydiskad. 

Oanvänd. 

För vi vet inte riktigt vad det är och vad det ska användas till. 

Jag tror det är till målarfärgen, men Iochmed att vi inte vet hänger den bara med. 

Och varje gång funderar jag på vem som ställt ned den. 

Dagens apotektips



En valfri weleda calendula produkt 50% just nu på Apoteket.  Även handkrämen till vänster halva priset!

Superhärlig. 

Weleda gillar jag sedan länge så bäst att passa på när det är billigt. 

Kvällsdipp

Andy mådde rätt okej på dagen igår och vi bestämde att han skulle ta barnen en timme på kvällen, så jag fick komma iväg och träna. 

När kvällen närmade sig blev han bara sämre. Till slut hade febern stigit till 39.6 med Ipren i kroppen. 

Så träningen blev inställd, vilket kändes väldigt tråkigt. Har knappt rört mig på flera dagar och stegtävlingen på jobbet känns skit med oxå. 

Jag och Andy började bråka på kvällen, vilket man i stort sett aldrig ska göra när en av oss är sjuka. 

Min frustration nådde sitt kulmen när jag tempade Olivia och den stod på 37.8. Alltså lite i överkant. 

Jag insåg att jag inte skulle komma iväg till jobbet dagen efter då Andy var i så dåligt skick. 

Alla motgångar och hur vi har haft det fick mig att börja gråta. Jag blev så svag och less. 

För oavsett om barnens välmående självklart går först så känner man ändå ett ansvar mot jobbet och sina arbetskamrater. Man känner sig dum till slut för att man är borta mycket. Det har tillochmed gått så långt att jag inte känner att jag kan söka semester vid påsklov od. Bara för att jag redan är borta så mycket. 

Så jag grät. 

Petter såg och kom fram till mig och sa ”inte vara ledsen mamma. Inte gråta”. Så då grät jag lite till för att han är så fin min lilla kille. 

Idag vet jag inte hur feberstatusen är på någon av dem. Båda har nyss vaknat. Petter fick sovmorgon idag och lämnades superglad till dagis vid åtta. 

Hoppas kunna jobba imorgon, men det får man väl se. 



En kärleksfull hand

Jag tog som vanligt upp Petter till stora sängen vid 19. Vi sjöng i böcker och vid tio över sa han. Nu räcker det mamma. Nu vilar vi. 

Sen låg jag och killa fot, mage, ben och rygg. 

Han låg och sög på snutte. 

Han tryckte sig närmre och närmre mitt ansikte och låg till slut på min arm. 

Efter en liten stund reste han på sig satte händerna runt mitt ansikte och sa:

Du har ingen snopp mamma. Du har snippa. Olivia med. Jag har snopp och pappa. Vad är klockan?

Snart åtta sa jag. 

Då lade han sig ned på min arm och somnade. 

Det kittlade i hela kroppen på mig. 

Låg kvar en extra stund och lyssnade på hans andetag och tänkte att jag har faktiskt ingen snopp. 

Haha

Sötunge.