En vecka med gips

Tiden går fort även när man har lite tråkigt och nu har en vecka gått med gipsad fot.

Olivia kämpar på och vi visar henne att hon kan göra allt ändå. Hon är ute och vi drar henne i pulka och hon leker.

Stundtals blir hon såklart less särskilt när hon vill ha strumpbyxor och vara uppklädd på kalas,  men hon är väldigt nöjd med de byxor jag sytt åt henne.

Vi fick kallelse till röntgen och den blev förlagd till vecka fyra med gips. Tyvärr.

Men kanske är det lika bra. Så de små tårna är läkta ordentligt.

Hon både hoppar på kryckor, på ett ben och kryper omkring här hemma.  Inget hindrar.

Vi tar heller inte Alvedon längre. Skönt när man kan slippa.

Nedräkning på whiteboardtavlan pågår. 7 dagar klart. 21 dagar kvar.

Börja sätt barnen i första hand

Vilket jobb i världen är viktigare än att ha sina barn hemma när de är sjuka?
Att välja att lämna in febriga barn på dagis eller skita i att det inte gått 48-72 timmar sedan sista spyan är så jäkla oansvarigt och oschysst mot både personalen på förskolan/skolan och mot alla andra barn och föräldrar.

Så mycket vi har vabbat det här året är helt ofattbart.

Inatt blev det dags igen. Olivia spydde två gånger. En gång i sängen, då hon inte har en chans att hinna hoppa iväg till toaletten och spy där och en gång efter duschen. Sen har det varit lugnt. Peppar peppar.

Tredje gången på fem veckor nu. Med bara magsjukan.

Det som gör mig så jäkla förbannad är att vi sköter oss. Vi lämnar inte in Petter på dagis när Olivia har spytt. Vi håller Olivia hemma när Petter kräks. Allt för att minimera smittorisk och försöka kväva magsjukan.

Men varför kan man inte få samma respekt från andra? Tänk om alla tänkte samma, inte släppte iväg syskon när kräksjukan härjar i familjen. Inte lämnar barn på dagis när man själv spyr hemma. Kanske inte besöka Leos Lekland, gå på bio eller åka till badhuset bara för att man själv och barnen har tråkigt hemma.

Vi vill oxå ha ett liv. Vi som ständigt blir smittade. Vi har oxå folk vi vill umgås med, vi vill också kunna röra oss ute och hitta på roliga saker.

Med alla dessa sjukdomar vi har haft den senaste tiden har barnen såklart sämre immunförsvar och suger åt sig baciller lite mer än vanligt.

Man ser ju barnen när de är hängiga, äter dåligt och inte orkar med en heldag på skolan eller förskolan. Det är ju inte personalens uppgift att ta hand om ett sjukt barn. Det är föräldrarnas. Sen att barn blir sjuka mitt på dagen är en annan sak, när man inte anat det överhuvudtaget.

Då är det bara att packa ihop på jobbet och dra, oavsett hur mycket man har att göra eller hur obekvämt det är för en del chefer att man vabbar. Skitsamma.

Har man skaffat barn är det väl upp till varje förälder att ta sitt ansvar för sitt barn. Det är inte skitkul att vabba. Absolut inte. Särskilt inte när man varit hemma så mycket som vi varit den senaste tiden.

Därför blir man jävligt less på att man får magsjukan för tredje gången på 5 veckor. Varför blir det så? Jag kan bara tänka mig att det är barn som är för tidigt ute eller har sjuka syskon och därför bär på bakterien och ger den till andra.

Någonstans måste detta få ett slut. Barnen måste sättas främst och inte arbetet. Det finns ingen som har ett så pass viktigt jobb och är så oumbärlig att man inte kan vara hemma. Jobbet är inte viktigare än sina egna barn.

Idag är jag så himla less. Jag är ledsen för vår egen skull, för barnens skull som verkligen VERKLIGEN inte vill vara hemma, som längtar till dagis och skolan, för vår ekonomis skull och för alla planer man får ställa in.

Jag känner mig gråtfärdig för att det aldrig tar slut. Att man inte hinner bygga upp ett immunförsvar innan skiten tar om igen. Jag blir ledsen för att för varje sjukdom vi får dröjer det längre tid innan barnen får träffa min mamma. Deras mormor. Allt är extra känsligt när hon är svårt sjuk.

Finns det rekommendationer att det ska vara 48 timmar efter man är frisk så är det ju av en anledning. Är det 72 timmar vid vinterkräksjukan så är det av en anledning.

Verkar barnet inte orka med en hel dag på förskolan/skolan i den takt och fart det är där, så ska de vara hemma. Det är inte schysst mot någon att lämna in ett barn för chansning.

Dessutom får man tänka på att personalen när de blir sjuka får en karensdag. Vi vabbar och får iallafall ersättning till cirka 80% från Försäkringskassan.

Blir chefer och medarbetare sura på jobbet för man är hemma med sjuka barn, kanske man ska se sig om efter ett annat jobb.

Ska det behövas en lag för att folk ska förstå ?

Så idag vabbar jag.

Igen.

Ingen mer förskola eller skola på resten av veckan.

Smekmånaden är över

Bröllopsresan till Leos lekland tog abrupt slut igår då Olivia skadade sig i foten.

Vi trodde inte det var så allvarligt igår då foten inte var svullen och hon inte hade så ont längre fram på kvällen.

Imorse när vi gick upp var foten blå under och rejält svullen.

Vi bestämde direkt att Andy skulle ta Olivia till doktorn.

Vårdcentralen hänvisade till centralsjukhuset och där befann de sig sedan fram till klockan var närmre fem.

Röntgen visade att två tåben var av, så därför blir det tre fyra veckors gips.

Men coola fantastiska Olivia som knappt klagar. Stolt över att hon får kryckor som hon övat på. Glad över att inte missa skolan. Coolt med gips.

Säger typ bara att det gör lite ont emellanåt i foten.

Min idol. Coolaste tjejen i gipsförpackning.

 

Bröllopsresa

De flesta sticker ju direkt på bröllopet. Ja på en resa alltså.

Eller dagen efter.

Vi gjorde samma sak idag.

Fast Andy blev lämnad hemma dock.

Å jag och barnen stack till Leos lekland för barnkalas.

Det var vår bröllopsresa det.

Budget.

Så blev man fru Stål

En dag i januari friade Andy. Dag och dag.. Kväll mer efter träningen.

Sedan dess har vi planerat. Köpt ringar. Beställt kläder och bjudit vittnen och bokat restaurang.

I lördags smällde det till.

I rummet Sinnet på Värmlands museum träffade vi präst och vår bokade fotograf vän Maria och sen på fem minuter var det klart.

NO more NO less. Precis lagom för oss.  Olivia blev mest sur för att hon ville ha längre men det får hon ordna själv när hon gifter sig.

Ringarna valde vi i titan med vår respektive smeknamn på ovansidan. Joi på Andys och Andy på min. Dessa kommer från Westerlunds.

Buketten kommer från blomsteraffären Amaryllis i Karlskoga (finns även i Degerfors – Blomboden)  visst är den vacker!!

Min klänning beställde jag från Bubbleroom och skorna från Bonprix. Petters och Andys kostymer är från Hm. Olivias klänning från Sellpy.

Andy e så snygg. Så glad att jag fått en karl som åldras genom att bli snyggare med åren.

Innan rådhuset fick Olivia även besöka frisören och få fina lockar. Jag gjorde min egen svinrygg men för mig var det mer viktigt att Olivia fick känna sig lyxig och som en prinsessa.

Så fina så fina.

Och allt så lagom.

Middag på Alfies efteråt där vi bjöd alla vittnen på maten.

Sen gick vi till Hemmakväll och barnen fick köpa massa godis.

Hem till mello och somna i soffan.

Glada barn och massor med pirr i magen.

Allt känns rätt och mycket finare på något vis.

Nu är man paxad.

Äntligen.

 

Pirr pirr

Idag pirrar det lite i magen.

Kan inte berätta varför men känns minst sagt udda.

Frukost är intagen och Olivia sitter och ritar framför Lilla sjöjungfrun.

Idag ska Olivia få gå till frisören och klippa sig för första gången. Hon är extremt pirrig. Peppe var iväg häromdagen och var så himla duktig. Satt still hela tiden ocv skrattade när de tog bort hårstråna som föll ned. Kittligare unge går inte att få.

Färgen blev grön med glitter.

Blir spännande att se vad Olivia vill ha idag. För frisyr alltså…

Fredag med bus

Direkt efter jobbet stack jag hem, packade bilen och hämtade barnen. Kastade in dem i bilen och körde mot stan igen.

Jag och Olivia har nämligen övernattning hos mormor idag. Hon har längtat som en tok. Ja både Olivia och mormor såklart.

Jag och Olivia sover här för vi ska nämligen ut på busigheter imorgon.

Med resten av familjen såklart, men… Ja mer om det imorgon.

 

Skrikfest på Marcus & Martinus

I lördags kunde vi alltså åka iväg till Stockholm och Globen för att kolla på barnens favoriter Marcus och Martinus.

Vi bodde på Quality hotel globe och märkte snabbt att killarna bodde på samma hotell.

I receptionen var det tonårshäng minst sagt. Alla gick med deras signaturer på kinden eller pannan och nyköpt merch.

Vi gjorde samma sak.. Ja köpte merch alltså. De som sålde sa att ingen annan artist har sålt lika mycket någonsin. Herregud

Men vi hjälpte till. Varsin tshirt och keps fick barnen och deras kusin köpte en hoodie.

Vid åtta gick vi in i en fullsatt globen och satte oss på våra platser på rad 3!  Så nära.

Showen var en skrikfest utan dess like. Herregud vad tonåringarna skrek och på de allra roligaste ställena. Det blir ju roligt när man som vuxen sitter där och ser bilder på killarna i badbyxor på en stor skärm och kidsen fullkomligt skriker lungorna ur sig…  Hihi

Barnen älskade iaf konserten och visst kan killarna sjunga.

Sen var det helt fantastiskt att ge barnen denna möjlighet att se deras idoler live.

Nu är det bara Danny kvar sa Petter. Då har de sett M&M och Måns Z.

På natten tänkte jag somna ovaggad, men fick ligga som en korv i badkaret med en liten Petter som var nyspydd i toaletten och sov på toalettgolvet…

Men men det behöver vi inte prata om..

 

När någon tycker bra om sig själv

Så skriver man det direkt på kylskåpet och låter alla beskåda.

Hur han lärt sig veta vad det är och stavas vette tusan men stolt berättade han att det faktiskt var för han var legendarisk!

Haha

Goa fantastiska unge.